Tre kärnkraftbomber i tre amerikanska storstäder. En misstänkt terrorist och väldigt lite tid. En FBI-agent som säger sig vägra tortyr som förhörsmetod. Så börjar Unthinkable, en film som ställer frågan: Är det någonsin rätt för ett land att utsätta enstaka personer för tortyr för att skydda flertalet? Och vem är beredd att göra smutsjobbet?
Det här är en film som dröjer sig kvar. FBI-agenten, spelad av Carrie-Anne Moss, låter sin gräns för vad som är okej flyttas fram genom hela filmen. Till sin hjälp har hon en tidigare dömd förhörsledare, spelad av Samuel L Jackson, känd för att alltid få fram svaret från sina förhörsoffer. Och vi förstår snart varför. Metoderna som används ligger i skalan mellan omänskliga till rent djävulska. Men i takt med att tortyren förvärras, så ökar förståelsen och sympatin för förhörsledaren. Och föraktet för dem som bara står vid sidan av och inte tar ställning.
Som film betraktat är detta inte ett mästerverk på något sätt. Det jag framförallt saknar är en fördjupning av FBI-agenterna som står vid sidan av, ger order och bara ser på. Den är helt ok som thriller som betraktat, men inte mer än så. Behållningen ligger helt i Samuel L Jacksons tolkning av förhörsledaren och de frågor som vi som ser filmen tvingas ställa oss.
Det ojämna förhållandet mellan Jacksons och Moss rollkaraktärer och rollprestationer är det stora problemet. I en debatt där individens okränkbarhet står mot massans överlevnad kräver två likvärdiga advokater. Så är inte fallet. Det som framförallt skrämmer är hur den här filmen tas emot av ett redan terror-skrämt USA. Det blir alldeles för lätt att säga att det är ok att offra ett fåtal för att rädda den stora massan. Samtidigt ska ju USA vara landet framför andra som hävdar individens rätt.
Trots sina brister är filmen absolut sevärd. Kanske inte den bästa fredags-mys-filmen. Men gärna en söndagseftermiddag för eftertanke.
